Som Lang-nörd måste jag bara se denna filmen, det var klart redan när jag läste Att den skulle filmas. Den fick dåliga recensioner men det är inget som stoppar mig, så jag såg den i går. Googlade runt på den innan jag skrev detta och hittade precis vad jag tycker. Tack Helena Dahlgren ”Dark Places”

Vill även nämna musiken

Dark Places

Hej alla fellow Maria Lang-nördar som läst, och läst om, Puck Bure-böckerna och kan handling och personporträtt utantill (vi är ett litet gäng, faktiskt). Jag har goda och dåliga nyheter för er angående ”Mördaren ljuger inte ensam”-filmatiseringen, som har biopremiär idag och som jag såg i måndags. Vi börjar med de dåliga, med stornäsan (”there’s always someone, somewhere, with a big nose who knows”) djupt nere i förstautgåvan:

Man har ändrat på mycket; mycket som i: VÄLDIGT MYCKET. Ett par (?) exempel, och jag har markerat eventuellt spoilerkänslig information med vit text som den nyfikna/redan intriginsatta kan markera och läsa på eget bevåg:

1. Pucks segslitna doktorsavhandling handlar inte om Fredrika Bremer och männen, utan om mördaren som karaktär i den moderna romanen (förvisso ett intressant område).

Nördens dom: Okejrå. Fiktiva mördare gillar vi ju (så länge de inte är kursiva).

2. Eje, långsmale, lakoniske och piprökande Eje…

Visa originalinlägg 1 164 fler ord

Rekommenderas: ”Mördaren ljuger inte ensam”

Det var kallt men vackert imorse. Om jag inte hade varit tvungen att köra till jobbet, så hade jag kurat ihop mig med en kopp något varmt och en deckare, varför inte ”Mördaren ljuger inte ensam” av Maria Lang (Dagmar Lange). Den utspelar sig förvisso på sommaren men mord är alltid ett mord.

Puck Ekstedt tillbringar en sommarhelg i en stuga på en ö i en sjö i Bergslagens mörka skogar. Hon har sällskap med mer eller mindre nära vänner, särskilt en viss Einar Bure, samt några nya bekantskaper. Under en promenad blir Puck överraskad av ett ösregn, tar skydd under en gran och finner ett lik. När polisen kommer till platsen är liket borta. Puck blir kallad hysterisk och Einar tillkallar sin vän Christer Wijk, poliskommisarie.

Filmen med Ola Rapace, Tova Novotny och Linus Wahlgren har premiär i mars. Jag väntar ivrigt!

 

Rekommenderas: The Lake House

Jag råkade av en händelse zappa in den ovanstående filmen en kväll i höstas, och kunde inte släppa taget, så till den grad att jag köpte ett eget ex.

The Lake House är en film om kärlek med förhinder, riktigt rejäla hinder i form av en tidsresa. Hon (Sandra Bullock) lever i ett årtal och han (Keanu Reeves) i ett annat. Och ändå börjar de brevväxla med hjälp av en brevlåda vid The Lake House, ett alldeles unikt hus på vattnet som de båda huvudpersonerna bebor, fast under olika år.

En film för melankoliska dagar.

”Little Dorrit”

Nu sänds Charles Dickens ”Little Dorrit” på TV 8 på söndagsmorgnarna. Välgjord som vanligt när engelsmännen själva gör TV av sina författare. Det behövs lite 1800-tal i sommarregnet.

Det är en historia om kärlek, girighet, hemligheter, och inte minst, en satir över sociala skillnader, byråkrati och regeringens tillkortakommanden. Huvudpersonerna Amy Dorrit och Arthur Clennam omges av spännande sympatiska och mindre sympatiska bifigurer, allt serverat i London i mitten på 1800-talet och kryddat med utpressning och mord ( iaf en mördare ).

Rekommenderas: North and South (Nu blir det mörkare)

I natt är det årets kortaste natt (eller om det är i morgon natt, whatever…) och sen blir det mörkare igen. Jag borde vara ute och ta till vara de ljusa sommarkvällarna. Är jag det? Svar : nej. Jag sitter i soffan och spelar Mah Jong på min mobil om och om igen.Fastnat i en negativ loop, trött när jag vaknar och trött när jag lägger mig.

Rekommenderar ”North and south”, BBCs eminenta tolkning av Elisabeth Gaskells roman med samma namn.

Tack ska du ha, Sickan

Jag skulle ha skrivit om något helt annat idag, men så blev det inte. Och det är helt OK. Du får gå före.
Tack ska du ha för alla goa tjejer du har spelat, för de smittande leendena, för glimten i ögat. Att kunna sprida glädje, det är mycket värt, och det är den förmågan som stannar i mitt minne.
R.I.P. Sov gott.

Dagens: Borde se om denna

Jag var på bio igår, alldeles själv för en gångs skull, och såg ”Igelkotten”.  En film som jag vet att jag borde se en gång till för att helt omfamna. Den bygger på boken ”Igelkottens elegans” (Muriel Barbery) som jag inte har hunnit läsa, så allt kommer på något sätt i fel ordning, men eftersom filmen bara går t.o.m. idag så fick jag raska på.

Nåväl, allt utgår från flickan Palomas utsiktspunkt och hon kommenterar via sin videokamera allt som händer. Allt utspelar sig under några få dagar i Paris, huvudsakligen i några lägenheter i ett ”fint” hus. När jag försökte berätta handlingen för min dotter, som skulle följt med om hon inte hade blivit sjuk, så lät det fattigt, det hände liksom inte så mycket fast det egentligen gjorde det. Jag begriper nu att denna filmen måste man se, den går inte att återge, inte för mig och min brist på ord. När eftertexterna började rulla var det knäpptyst i salongen, och jag var både glad och sorgsen över slutet. Ångrar inte att jag lämnade städning och tvätten för att gå på bio!