Nyläst

Oj, vad mycket läst eller snarare lyssnat det har blivit i sommar så här långt. En ljudbok är perfekt när man rensar ogräs eller klipper gräs eller tar en cykeltur. Mhm, visst är det fint med fågelsång också, men om man bara stoppar in ena pluppen i örat så hör jag fåglar och vågor med det andra 😉

Här kommer ett urval (jag hoppar över omläsningar av gamla favoriter):

Medan mörkret faller och Än skyddar natten  av Anna Lihammer. Suggestiva och mörka kriminalromaner som utspelar sig i 1930-talets Sverige. Kriminalkommissarie Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson får tampas både med egna demoner, fördomar och folk med unkna åsikter och rasistsympatier.

Ödesgudinnan på Salong d’Amour av Anna Jansson. Feelgood, absolut feelgood! Lite otippat för mig att deckarförfattaren så obehindrat byter genre, och presenterar en riktigt mysig bok med härliga karaktärer och utgångspunkt i en frisersalong i Visby. Möt frissan Angelika, hjälpredan(?) Ricky och de andra runt Salong d’Amour!

Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom. Stackars Israel Armstrong, bibliotikarie och vegetarian i manchesterkostym kommer till Irland för att jobba på ortens bibliotek. När han äntligen är framme är biblioteket nedlagt och alla böcker försvunna. Hur ska det gå??? Humor och kulturkrock!

Nyläst: ”Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap”

Denna bok lär vara den mest tungvrickande titel jag har kommit i kontakt med på länge 🙂

”Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap” är en roman som är skriven som en brevväxling mellan huvudpersonen Juliet Ashton och hennes vänner och blivande vänner i England, Skottland och på ön Guernsey. ( Är det detta som kallas brevroman? )

Tiden är strax efter andra världskriget. Livet börjar återgå till det normala och Juliet får ett brev ifrån en okänd bokälskare på Guernsey. De börjar brevväxla och så småningom besöker Juliet ön och träffar sin nya vänner IRL. Vänskaper utvecklas och fördjupas, historier berättas om händelser och människor, med tyngdpunkt på ockupationsåren.

Detta var trehundra sidor feel-good, nånting att läsa när man vaknar mitt i natten och inte kan sova, eller efter en dålig dag. Jag gillar formen på romanen, att följa berättelsen i form av en brevväxling. Språket känns flytande, ungefär som när man pratar med en vän. Personerna är vanliga männsiskor, tilltufsade av kriget, var och en på sitt vis. Här finns inget stort drama, jo, en kvinna, Elizabeth som fängslades och hamnade i ett koncentrationsläger. Hennes historia går som en sammanbindande tråd genom romanen.

På det hela taget, en mysig bok som är lätt att läsa, och som får mig att lägga Kanalöarna till ”Places-to-go-listan”. Som bonus fick jag reda på mycket om den tyska ockupationen av Guernsey ( och det var väl likadant på de andra Kanalöarna). Författaren hette Mary Ann Shaffer. ”Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap” blev tydligen hennes enda bok eftersom hon avled 2008.

Nyläst: ”Den vita frun”

Har nyss läst ut ”Den vita frun” av Frida Skybäck. Den började lovande, med ett citat ur min favoritroman: ”Jane Eyre”, och en huvudperson, Maria, med ett okänt förflutet på väg till ett slott. Jag sträckläste de första kapitlen, tog t.o.m. boken till jobbet för att hinna läsa lite på rasterna. Jag är tyvärr inte helt nöjd.

Tiden är slutet på 1700-talet. Maria är föräldralös, hon minns knappast sin mor och vet inte vem som är sin far. Hon lever på nåder som sällskapsdam/kammarjungfru åt Juliana Bielke, sin mors väninnas dotter.

När boken börjar är Maria tillsammans med Juliana och hennes mor, Dorotea, på väg till Borgeby slott i Skåne.  Så måningom får man reda på deras ärende där, men varför har de egentligen blivit inbjudna? Varför är deras värdinna så intresserad av Marias bakgrund, och vem är det som förföljer henne och skriver lappar som hon hittar i sitt rum? Samtidigt får läsaren utdrag ur en dagbok , skriven av en namnlös kvinna som är djupt olycklig.

Som sagt, berättelsen börjar väldigt bra, men sen blir det väl mycket skälvande andetag och förstulna blickar för min smak. Det är som om boken inte kan bestämma sig för om den vill vara en deckare, en spökhistoria, en kärleksroman eller allt på en gång. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, men jag vill ha en tydlig riktning, tack!

Kära författare, kom igen! Jag vill gärna läsa mer av dig, bara du rensar lite bland suckarna!

Rekommenderas: ”Mördaren ljuger inte ensam”

Det var kallt men vackert imorse. Om jag inte hade varit tvungen att köra till jobbet, så hade jag kurat ihop mig med en kopp något varmt och en deckare, varför inte ”Mördaren ljuger inte ensam” av Maria Lang (Dagmar Lange). Den utspelar sig förvisso på sommaren men mord är alltid ett mord.

Puck Ekstedt tillbringar en sommarhelg i en stuga på en ö i en sjö i Bergslagens mörka skogar. Hon har sällskap med mer eller mindre nära vänner, särskilt en viss Einar Bure, samt några nya bekantskaper. Under en promenad blir Puck överraskad av ett ösregn, tar skydd under en gran och finner ett lik. När polisen kommer till platsen är liket borta. Puck blir kallad hysterisk och Einar tillkallar sin vän Christer Wijk, poliskommisarie.

Filmen med Ola Rapace, Tova Novotny och Linus Wahlgren har premiär i mars. Jag väntar ivrigt!

 

”Little Dorrit”

Nu sänds Charles Dickens ”Little Dorrit” på TV 8 på söndagsmorgnarna. Välgjord som vanligt när engelsmännen själva gör TV av sina författare. Det behövs lite 1800-tal i sommarregnet.

Det är en historia om kärlek, girighet, hemligheter, och inte minst, en satir över sociala skillnader, byråkrati och regeringens tillkortakommanden. Huvudpersonerna Amy Dorrit och Arthur Clennam omges av spännande sympatiska och mindre sympatiska bifigurer, allt serverat i London i mitten på 1800-talet och kryddat med utpressning och mord ( iaf en mördare ).

Rekommenderas: Kampen om Mordant

Jag får nog säga : Rekommenderas, med en liten reservation. Ska snart förklara.

Jag har varit frånvarande ett tag p.g.a. en ohyggligt jobbig, men rolig period på jobbet, och efter de veckorna kom en rejäl förkylning som gick rakt ner i luftrören. Inte bra.

Som sagt. rekommenderas med en viss reservation. Kampen om Mordant av Stephen Donaldson, är en fantasyserie i 4 delar. Huvudpersonen är Terisa Morgan som dras genom en spegel i sin ensamma lägenhet och hamnar i en annan värld, en värld som är hotad och belägrad av monster, förrädare och konspiratörer. Varför drogs hon dit, vem kan hon lita på, vad är det meningen att hon ska åstadkomma?

Från början är Terisa en riktig mespropp, en som tar ett steg fram och sju tillbaka hela tiden. Jag var på väg att lämna tillbaka böckerna till bibblan för jag tyckte inte att de var värda min lästid. Men efter en snabb glutt i slutet fortsatte jag läsningen , och har man sett, hon tar sig samman och genomför sitt uppdrag. Man får följa hennes utveckling från ”ursäkta-att-jag-finns” till ”så-här-är-det”. (Sen stör jag alltid mig lite på huvudpersoner som är så otroligt vackra…)

Spegeltemat är nog det som fångade mig mest, vad är en spegling? Är det bara vad jag ser, eller syns jag samtidigt  någon annanstans? Spännande tanke.

Det är många namn att hålla reda på, många biroller och sammanhang att reda ut. Det finns säkert bättre böcker i fantasy-genren men jag får väl återkomma till dem när jag har hittat dem.

Rekommenderas: ”Uppslukad”

”Uppslukad” är den andra boken om litteraturkriminalaren Torsdag Nesta, författare Jasper Fforde, Leopard förlag.

Enbart förnamnet på huvudpersonen, Torsdag, är ett skäl att läsa vidare. Allt händer i en parallell (?) värld där man färdas genom jordens kärna på den s.k. kärnbanan, har dronter som husdjur och jagar falska Shakespeare-manuskript.

Torsdags make blir plötsligt utraderad, genom att drunkna när han var två år, tillfälligheter och sammanträffanden formar mönster, och Torsdag upptäcker att någon är ute efter henne. Mastodontföretaget Goliat kan möjligen ha något med det att göra, och som av en händelse kan man kanske hitta vissa likheter med ett annat stort företag i vår verklighet…

En helt skruvad och mycket underhållande bok! Rekommenderas VARMT. Jag hittar bara två delar översatta till svenska, men det blir till att läsa resten på engelska för nu vill jag veta vad som händer med Torsdag!

Blues kvinna – på väg upp igen – kanske

Livet känns något enklare idag. Fast med betoning på något. Det handlar väl om att jag måste lära att behärska min kontrollhuligan och släppa taget ibland.

Nedanstående poem kan hjälpa till.

The Road Not Taken

Two roads diverged in a yellow wood,
And sorry I could not travel both
And be one traveler, long I stood
And looked down one as far as I could
To where it bent in the undergrowth;

Then took the other, as just as fair,
And having perhaps the better claim
Because it was grassy and wanted wear;
Though as for that the passing there
Had worn them really about the same,

And both that morning equally lay
In leaves no step had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.

I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I—
I took the one less traveled by,
And that has made all the difference.

Robert Frost (Mountain Interval )

En deckare

Har just läst ut ”Oss bröder emellan” av Kerstin Göransson-Ljungman. Enligt en snabb sökning verkar det vara hennes sista bok. Hon gick bort 1971 och skrev 14 böcker ( deckare?) och en diktsamling mellan 1939 och 1961.

”Oss bröder emellan” är klart godkänd.

Miljön är en småstad i mitten på förra seklet ( alltså 1900-talet, jag har inte riktigt vant mig än vid det). Hjälten är en pigg kvinnlig deckare i medelåldern som röker cigarr! Me like 🙂 Personerna är kanske lite platta men alla har en funktion i historien, vare sig de är villospår eller ledtrådar. Jag gissade iofs på rätt mördare men fel motiv.

Ljust & fräscht

Jag har lånat och läst ”Ljust & fräscht-boken” av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert.  Tack pojkar! Tack för att jag läste och skrattade så tårarna rann, ni är lite spydiga men mycket underhållande. och tack för att jag äntligen slipper mitt dåliga samvete för att jag inte är superstylad, vare sig hemma eller till utseendet. Jag har inga kronärtskockor på snygga fat, inga citat på väggarna. Jag har däremot (ibland) strumpor på golvet och högar med papper-som-ska-läsas-sen ovanpå micron, och handdukar över stolsryggarna.

Boken var även en resa genom det svenska sättet att förhålla sig till sitt hem, och den lockade fram många tankar på vad jag tycker är viktigt, om jag verkligen funderar, inte bara kopierar.

Läs den, skratta, besinna, koppla av.